Debatt

Tid för omsorgens egen kvalitetslogik

Det finns en avgörande skillnad mellan den kvalitetslogik som styr en fabrik och den som driver omsorgen framåt. Många i vår bransch, både offentliga och privata utförare, liksom debattörer och beslutsfattare, har stelnat i den industriella kvalitetslogiken och argumenterar för kvalitetsmål utifrån den.

I omsorgen är kvalitet inte objektiv utan definieras av kunden själv i upplevelsen. Målet blir därför tydligt: 100% kundupplevd kvalitet är det enda mål som kan gälla.

Vi släpper i dagarna vår Förtroenderedovisning 2015 och i den fördjupar vi förklaringen av omsorgens egen kvalitetslogik. Det kan sammanfattas i två punkter:

1. Kundfokus. Det handlar om människor och våra kunder är individer som tillhör några av samhällets mest utsatta grupper. Unga människor i utanförskap, gamla människor som är rädda och oroliga, personer med LSS-beslut – var och en med rätt till bästa möjliga omsorg. Varje gång vi inte lyckas med det, så är resultatet undermåligt.

Flera av våra kunder har också livserfarenheter som gör det svårt att känna tillit, andra kan ha stora svårigheter att kommunicera och formulera vad de själva vill, så det är här vi behöver ta ansvar – bygga förtroende och få veta sanningen av kunden.

2. Nollvision mot dåligt bemötande. Omsorgens kvalitetslogik kan också förklaras som en nollvision mot dåligt bemötande. Det är ingen hemlighet att det förekommer i vår bransch. Återkommande initiativ och utredningar kring värdegrund i omsorgen, på både statlig och lokal nivå, visar med tydlighet behovet av fortsatt utveckling. Och att det i dagsläget inte fungerar.

I strävan mot nollvisionen gällande dåligt bemötande krävs en kultur av nyfikenhet inför våra egna fel och brister. Att det som har gått fel kommer upp till ytan, att vi diskuterar det internt och står för våra misstag externt är helt avgörande för att vi ska utvecklas.

Hur vet vi då om vi lyckas? Det finns egentligen bara ett sätt att ta reda på det, vi behöver prata med kunden. Vi har levererat omsorgstjänster i 20 år och det har framför allt lärt oss en sak: vi sitter inte inne med svaren. Det är bara kunden som kan avgöra vad som är god omsorg och det är olika för varje individ.

Allra mest lär vi oss när vi möter en missnöjd kund. Det är då våra värderingar sätts på prov i praktiken. För i en situation där vi har brustit i vårt ansvar så är kunden som mest sårbar. Samtidigt är det precis i det här ögonblicket som vi kan få de väsentliga fakta som ger oss en chans att vara det företag vi vill vara.

Därför spenderar jag som kvalitetschef många timmar i samtal med våra mest missnöjda kunder. Jag reser för att träffa dem och jag gör mitt yttersta för att förstå. Det är för att jag känner engagemang, vill visa respekt och för att jag är genuint nyfiken på hur vi kan bli bättre. Det är kunderna som är de som visar oss vägen framåt.

På så sätt visar sig omsorgens egen kvalitetslogik. Det är den kunddrivna logiken som Frösunda vill lyfta fram och som gör oss till ett framgångsrikt företag. Det räcker aldrig bara med marknadslogikens tillväxtambition – här är kraven högre, målbilden tydligare och utgår alltid från kunden. När vår kund inte är hundra procent nöjd har vi misslyckats. Så svartvit är omsorgens kunddrivna kvalitetslogik.

Christine Rosencrantz, kvalitetschef Frösunda

ALS och Alzheimers på Oscarsgalan

Filmvärldens glamourösaste pris med tillhörande gala, Oscarsgalan 2015, har precis passerat. I år uppmärksammades två allvarliga sjukdomar i de tyngsta kategorierna.
Vinnaren av Årets Bästa Skådespelerska gick till Julianne Moore i filmen ”Still Alice”. Där porträtterar hon universitetsprofessorn Alice Howland som insjuknar i alzheimer. Sakta försämras hennes ordförråd, intellekt och förmågan att känna igen sin familj.

Alzheimer är den vanligaste formen av demens och det sätter sig i den delen av hjärnan som rymmer minnen, tankar och språk. 36 miljoner människor i världen tros vara drabbade, och i Sverige 100 000, enligt Hjärnfonden. Trots intensiv forskning finns ingen förklaring hur det uppstår och heller inget botemedel.

En annan, mindre vanlig, men minst lika allvarlig sjukdom är ALS. ALS är en nervsjukdom där musklerna sakta förtvinar och överlevnaden är vanligen 3-5 år efter insjuknandet. På årets Oscarsgala mottog Eddie Redmayne priset för Bästa Skådespelare för rollen som Stephen Hawking i filmen ”The Theory of Everything”. Den världsberömde fysikern Hawking har levt med ALS större delen av sitt liv, men lever fortfarande vid 73 års ålder och talar med hjälp av en dator.

Det är bra att dessa sjukdomar och hälsotillstånd uppmärksammas och utbildar oss genom film. Men det är även viktigt att komma ihåg att detta är långt ifrån fiktion för de drabbade. För de miljonerna människorna och deras anhöriga är det en smärtsam verklighet.

Förebygg fall med träning och trygghet

Fallskador är något som är vanligt bland äldre över 75 år. Syn, balans och förmågan att gå försämras vid hög ålder, vilket kan leda till fall och fallskador. Petra Pohl heter forskaren vid Umeå universitet som avhandlat ämnet.

Hennes forskning visar att den som en gång ramlat och skadat sig löper mycket hög risk att göra det igen de närmaste åren. Därför är det viktigt att vara uppmärksam på den som redan fått fallskador och gå igenom vilka riskfaktorer som finns för att medvetandegöra dessa.

En annan del av lösningen är fysisk träning i styrka och balans. Men också att förmå personen att känna trygghet igen, då blotta rädslan för att falla blir en riskfaktor i sig.

Hela avhandlingen finns tillgänglig här: umu.diva-portal.org

Stolta undersköterskor väljer privat hemtjänst

Som chef för en stark privat omsorgsaktör blir jag stolt och glad över att läsa den här härliga insändaren av tre stolta undersköterskor. De skriver i sin debattartikel i Skaraborgstidningen att det var ett bra beslut att – som de gjorde – gå över till den privata hemtjänsten. I den ibland hätska diskussionen om privat bolags vara eller icke vara, sätter artikelförfattarna här fingret på någon som oftast helt förbises, nämligen att vi alla arbetar för samma mål: att skapa livskvalitet hos dem som behöver det.

”Att genom vårt arbete kunna ge och öka möjligheten till detta genom en hjälpande hand är något fantastiskt så vad spelar det för roll om det görs av privat utförande eller av den kommunala? Vi arbetar för samma mål! Att se människan och genom engagemang och god omvårdnad göra ett bra jobb och därmed skapa livskvalitet.”

Läs hela insändaren: ”LOV fungerar bra”.

Rätt sysselsättning räddar liv!

I veckan kom rapporter om att arbetslöshet är orsaken bakom många självmord, så mycket som var femte. Att människan har en meningsfull sysselsättning kan gör enormt mycket för välbefinnandet – det kan alltså till och med vara skillnaden mellan liv och död.

En av våra kunder, Peter, gav en fin beskrivning av detta i Förtroenderedovisningen 2014. Han har ett arbete nu, och har återfått en känsla av meningsfullhet. Han säger: “Här känner man sig behövd eftersom man gör riktigt arbete, nåt som verkligen avlastar någon annans arbetsbörda. Som kanske bidrar till mindre stress hos någon annan. Det är viktigt, det borde alla människor få känna.”

Samtidigt hör vi om hur Japan tvingas föra in restriktioner på hur mycket japanerna får arbeta.
Trots att det anses fint att kunna arbeta hårt och ha hög arbetsmoral, leder det in absurdum till stress, utbrändhet, depression och ja, självmord.

Den extrema konstrasten – men med samma tragiska utgång – säger någonting om obalansen i vårt välfärdssamhälle. I båda fallen är det tydligt att det är rätt sysselsättning och rätt mängd sysselsättning som är nyckeln till välmående.

Ge alla ett värdigt liv, oavsett

Dödligheten är stor bland landets psykiskt sjuka. I genomsnitt lever de 20 år kortare än andra. På Dagens Samhälle har representanter från Mind, föreningen för psykisk hälsa, höjt ett varnande finger för detta uppseendeväckande faktum och påpekar att levnadsvanor och livsvillkor är essentiellt för att få leva längre:

”En stor del av överdödligheten utgörs av död i hjärt- och kärlsjukdom. Denna dödlighet förklaras i sin tur av levnadsvanor som rökning, övervikt och brist på motion. Det är möjligt att påverka levnadsvanor med hjälp av individuell rådgivning inom vården. Levnadsvanor bestäms dock till stor del av människors levnadsvillkor: boende, social gemenskap, ekonomi och tillgång till meningsfull sysselsättning.”

När vi får förtroendet att värna om psykiskt sjuka människors liv, oavsett om det är på heltid eller deltid, är det att viktigt ge samtliga individer de bästa möjligheter till ett gott liv. Det går bortom mat och tak över huvudet. Det handlar om ett bemötande och en balans mellan utrymme och meningsfulla uppgifter. En annan viktig del är att vi som omvårdare hela tiden håller oss uppdaterade om den självuppskattade livskvalitén hos våra kunder. Då märker vi direkt om någon mår dåligt. För alla har rätt till ett värdigt liv, oavsett.

Därför köper mormor ingen iPhone

Två forskare vid Linköpings universitet har undersökt äldre personers relation till sitt hem och sina saker. Resultatet visar hur relationen till saker som heminredning och teknikprylar avtar och blir mindre viktigt med åldern. I perioden då vi bygger bo är sådant viktigt, men ju äldre man blir desto troligare att man avstår från att köpa på sig saker – så även ny teknik som smartphones. Något överraskande kanske att det är tanken på de nära och kära som ska ta hand om allt efter bortgången som påverkar besluten för äldre att inte köpa på sig ”onödiga” prylar.

”Egentligen handlar det alltså inte främst om ett teknikmotstånd, utan om en praktisk syn där nya inköp blir ytterligare en sak för de anhöriga att rensa ur dödsboet,” säger forskarna Lars-Erik Hagberg och Åsa Larsson Ranada.

”Min mamma vet inte vem jag är”

Att få en demenssjukdom blir ofta en skakig omställning för den drabbade. Vad händer med mig nu? Kommer jag att tappa minnet? Men också för familjen runt omkring blir det tufft att förhålla sig. Den demente förändras, men etappvis och fläckvis. En partner eller en förälder som varit ordningsam och mild hela livet blir plötsligt vresig, virrig och kanske till och med våldsam.

I en personlig insändare i brittiska tidningen The Guardian, skriver den 33-åriga Dawn Vance om sin mor som diagnostiserades med demens just när hon hade pensionerats. ”What they don’t tell you about dementia” (”Vad de inte berättar för dig om demens”) är en rörande och ärlig berättelse om hur det är att stå mitt i livet och plötsligt behöva ta hand om sin mamma.

På Svenskt demenscentrums hemsida finns den lärorika artikeln ”Demensenssjukdomens åtta faser” – steg som både den drabbade och de anhöriga ofrånkomligen går igenom när demensen smyger sig in i en familj. Läs gärna mer om vad dessa faser innebär.

Det finns stöd att få för den som är anhörig, inte bara till personer med demens, utan alla typer av omsorgskrävande tillstånd. Anhörigas Riksförbund
är den största rikstäckande organisationen för anhörigstöd. De anordnar bland annat Anhörigriksdagen som Frösunda deltar i varje år. Årets Anhörigriskdag hålls 5-6 maj 2015.

Valp för välbefinnande

Att vistas bland djur ger bättre social utveckling för barn med autism, enligt en ny undersökning, skriver Medical News Today.

Djuren – och då särskilt hundars – positiva påverkan på människors välbefinnande har länge varit känt, men just denna undersökning från University of Missouri i USA, visar att vilka djur som helst ger förbättrad social förmåga hos autistiska barn. Husdjuren fungerar som ett ”socialt smörjmedel” för dem vars största svårighet ofta rör förmågan till ömsesidig kommunikation och social interaktion.

På Frösunda har vi tagit fasta på den viktiga närvaron av djur och driver sedan länge Activera hundcenter. Stället fungerar både som ett hunddagis och som daglig verksamhet för personer med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, en plats att arbetsträna och utveckla sin självständighet på.