I veckan har Sveriges nya S-ledda regering börjat arbeta. Det aktualiserar Stefan Löfvéns oroande förslag att skapa 20 000 nya traineejobb åt arbetslösa ungdomar inom vården. Eller om vi ska kalla det hotet att undergräva professionaliseringen av en av samhällets viktigaste branscher.

Så släpp traineejobben, Stefan. Låt istället omsorg med kvalitet bli signum för din nya regering!

Att arbeta med omsorg är ett mycket svårt uppdrag. Den som har blivit beviljad en omsorgsinsats har förlorat så mycket av sina egna förmågor att samhället måste ge stöd för att personen ska kunna ha en skälig livssituation. Ofta är det ett stort trauma för den hjälpbehövande personen, oavsett om det är en stroke, olycka eller demenssjukdom som ligger bakom behovet av boende eller annat stöd. Med sviktande hälsa, ångest och kanske insikten om förestående död är det inte konstigt att en människa hamnar i kris. Finns det närstående personer, familj, släkt och vänner kommer de också oundvikligen att drabbas av kris och sorg.

Döm då om min förvåning när jag läser om att man vill placera 20 000 oerfarna ungdomar inom omsorgen i Sverige. Förslaget går tvärt emot allt som vi står för och tror på. Våra medarbetare är så professionella att de säkerligen skulle göra allt de kan för att försöka ta hand om dessa ungdomar, men utan resurstillskott i verksamheten för handledning kommer det ofrånkomligen att påverka omsorgen negativt.

Ska man tolka S-satsningen välvilligt beror den troligen på att man väljer att likställa bemanning med kvalitet i omsorgen. Ytterligare en person ger ytterligare tid i omsorgen, är resonemanget. Men vi tar helt avstånd från att det skulle finnas något sådant samband. Bara rätt personer med rätt kompetens höjer kvaliteten i omsorgen. Fler av personer utan eller med fel kompetens försämrar kvaliteten.

Vilken annan bransch skulle behandlas på samma vis? I Sverige är det brist på kvalificerade maskinoperatörer, men inte skulle Socialdemokraterna föreslå att arbetslösa ungdomar ska pröva sig fram inom metallindustrin? Eller menar man att kvinnodominerande, icke-tekniska yrken kan fungerar på ett annat sätt?

De som arbetar i omsorgen förväntas kunna förhålla sig professionellt till de boende, närstående och deras relationer, livsval och behov. När äldreboendet blir en persons nya hem flyttar också familjerelationer, konflikter, glädjeämnen och besvikelser med in. Inte sällan blir medarbetarna på ett boende en ny kanal för kommunikation inom en familj i kris. Min uppfattning är att egenskaper som livserfarenhet, empati och nyfikenhet är synnerligen viktiga för att våra omsorgsmedarbetare ska kunna göra ett gott arbete. Att hantera människor i svåra kriser är knappast något som man låter någon utan kunskaper eller erfarenhet göra.

Regeringen vill avsätta 2,8 miljarder till det föreslagna trainee-programmet. Jag skulle istället vilja se en betydande omfördelning av de medlen så att Sveriges mest ambitiösa och skickliga undersköterskor och omsorgsarbetare kan få en strukturerad utveckling av sina förmågor.

Och i frågan om arbetstillfällen för unga människor: Jag lovar att mitt omsorgsföretag ska ta emot betydande mängd ungdomar som är intresserade av att arbeta med omsorg, men då måste de först ha en dokumenterad grundkompetens och lämplighet för yrket. I Sverige har vi valt ett statligt finansierat utbildningsystem. Vad vore väl mer lämpligt då än att låta undersköterskor grundutbilda sig i det system vi har med yrkesskolor? Sedan, när de har rätt grund att stå på, är de mer än välkomna att arbeta inom omsorgen.